(Sydsvenskan – SvD – AB)

Regeringen vill öka möjligheterna för åklagare att lagföra brottslingar utan inblandning av domstol.

Facepalm

Nej, det var ju inte såhär jag menade! De skriver “inblandning av domstol” som om det vore någonting jättebesvärligt, alldeles superjobbigt och i princip onödigt. För regeringen vill “skapa ett modernare och effektivare brottmålsförfarande”.

Det finns en anledning till att domstolar existerar. Det är en riktigt bra anledning. Den kallas rättssäkerhet. På något outgrundligt sätt blir det helt enkelt bättre när den anklagade har chans att försvara sig inför en domstol. Bemöta åklagarens anklagelser och bevis. Och ja, ni vet, få en dom från någon som inte är åklagare. Åklagaren lär nämligen ha åsikten att den anklagade är skyldig. Av någon outgrundlig anledning.

Men visst. Okej. Om det är lätt att överklaga och få fallet prövat i en domstol, kanske. Så länge det finns någorlunda klara regler i rättssystemet.

Regeringen vill också se mer flexibla regler och alternativa former för hur brottmål kan avgöras samt öka parternas inflytande över brottmålsprocessen.

Double Facepalm

Flexibla regler! Men ja, vilken idé! Då kan man böja lite på dem när de blir lite obekväma.

Fantastiskt.

Utredaren ska också se över hur man kan komma tillrätta med förhandlingar som ställs in därför att den misstänkte aldrig dyker upp. Uppgiften blir att hitta metoder för att se till att den tilltalade verkligen inställer sig men också att överväga om domstolen kan döma trots den misstänktes frånvaro.

Triple Facepalm

Jag förstår faktiskt inte varför det blir en sådan uppståndelse kring det här. Jag tycker att det låter fullständigt rimligt att skolvalet har samma förutsättningar som riksdagsvalet.

För Piratpartiets del är det inte heller ett problem. Vi kommer inte att ha några svårigheter att få ut våra valsedlar i skolorna själva. Då förutsätter jag såklart att vi är välkomna att göra det. Annars lovar jag att bli högljudd.

Lite mer oroande är vissa skoladministrationers ovilja att tillåta “ovanliga” röster, eller vad man ska kalla dem. Inte riktigt rätt sätt att lära ut demokratiska principer på. Pedagogisk fail.

Förbjud eleverna att rösta SD, så lovar jag er att deras miniatyruppror utvecklas till en mycket större samhörighetskänsla och långvarig lojalitet till partiet. Att bli motarbetad är en stark motivationskälla.

Men Jonathan lever vidare i oss alla. Och på knappnytt. Fan, Jonathan. Du är fantastisk.

Okej, så i januari berättade Ubisoft att de tänkte börja använda en ny typ av DRM-skador på sina spel. Deras betalande kunder skulle vara tvungna att vara uppkopplade till Ubisofts servrar för att spela sina legitimt inköpta spel. Och vi pratar alltså en konstant uppkoppling, inte bara precis när man installerar eller startar spelet. Ubisoft tyckte naturligtvis att det här var en jättebra idé, och såg inga som helst problem med systemet.

(Förresten, Valve’s Gabe Newell har en lite bättre syn på spel, “service”, pirater och DRM…)

Iallafall: I fredags släppte Ubisoft Assassin’s Creed 2. Föregångaren var väldigt populär, och förväntningarna var naturligtvis höga. Och spelet har också sålt bra.

Nu kommer det roliga.

I söndags gick Ubisofts DRM-servrar ner. De blev onåbara. Vanlig överbelastning eller sabotage, anledningen spelar ingen roll. Oavsett vilket är resultatet att Ubisofts betalande kunder nu inte kan spela sitt spel, medan piraterna, som har en kopia av spelet där DRM-skadorna är bortplockade, kan spela hur mycket de vill.

Åh, jag älskar DRM!

Men jag har också stött på folk som är tveksamma till idén:

Varför måste dessa bloggare, fotografer, podcastare få pengar av sina fans för?

So if you consume more content you pay less for it than if you consume less content. And there’s no real incentive to pay the fee other than guilt? Love? Altruism? I won’t hold my breath.

They should have called it Beggr. Because that’s what content creators will be doing with it.

Jag skulle vilja göra en liknelse mellan Flattr och gatumusikanter.

Någon står där och spelar gitarr. Fodralet ligger på marken med lite pengar i. Man måste inte ge musikanten pengar, och musikanten förväntar sig inte heller att alla kommer att ge. Men om jag, som går förbi, gillar det jag hör… då kanske jag visar min uppskattning. Förutsatt att jag har lite växel lättillgänglig.

Flattr låter mig göra samma sak på nätet. Flattr handlar inte om att betala. Flattr handlar om att visa sin uppskattning.

Jag läste förresten ett intressant blogginlägg i veckan: How to become rich even if nobody is following you on twitter.

Answer this question – with the skills you have, can you make some product that makes you $1 a day? That’s $30 a month. [...] Now comes the trick: If you make 400 things making $1 a day, you will be making $12.000 a month. This is the mental repositioning that needs to be made to follow this strategy. It’s not about how to make a lot of money with a project, it becomes a matter of how to optimise your time and selected projects so that you can make 400 of them within the shortest possible period.

Blandar man in Flattr där kan det bli rätt spännande…

Kortfattat:
Du sätter in en viss summa (minst 2 euro, enligt Sydsvenskan) på ditt konto varje månad. Sen kan du surfa runt och trycka på “flattr”-knappar på sidor som stödjer detta. I slutet av månaden delas dina pengar upp i jämna delar till alla du flattrat. Som programmerare/musiker/författare/whatever kan du själv lägga upp en flattr-knapp på din hemsida.

Det är ju en fantastisk idé! Om det slår igenom kommer det att skapa stora förändringar i hur material publiceras på nätet. En 50-lapp i månaden eller så är ju ingenting, och så kan man visa sin uppskattning för folks skapande. På ett snabbt och enkelt sätt, till skillnad från traditionella donationer.

Nu är sidan fortfarande i beta, och man måste ha en invite-kod för att gå med… Tråkigt.

Men ändå. Jag hoppas att det här tar fart!

Det finns ett väldigt intressant stycke i SvD-artikeln:

När det finns en rättighet för enskilda i ett direktiv som inte implementerats i Sverige så gäller den rättigheten ändå med direkt effekt. Därför kan inte Antipiratbyrån få ut uppgifterna enligt Ipredlagen, anser Telia.

Heja Telia!

Datorerna tänker ju fort, rätt och bra
och ger våra hjärnor all hjälp de vill ha.

Men plötsligt, på något förunderligt vis,
blir datorn i stället en jättepolis.

Dess hjärna har blivit identisk med statens,
dess tankar fientliga som byråkratens.

Den hatar tillbaks om du hatar den.
Den tyr sig till husse som matar den.

Datorerna är byråkraternas hundar
som snokar, bevakar och aldrig blundar.

Så trots att datorerna tänker så rätt
så tänker de fel, på nåt underligt sätt.

De matas som hundar av hundarnas herrar
med herrarnas fel, som de blixtsnabbt förvärrar.

De tänker som herrar, kristallklart och kallt.
Sån herre, sån hund. Och det värsta av allt:

Hur storvulna planer de än mäktar välva
ifrågasätter de aldrig sig själva.

Den är ju så klockren! I framtiden kommer hela min debatteknik i övervakningsfrågor att gå ut på att citera denna dikt. Om och om igen. :D

Det finns två möjliga utfall. Får de inte ut abonnentuppgifterna är det bra. Om de lyckas har vi bevis för att Ipred inte alls bara drabbar “de som tjänar pengar på det”, eller “spridning i kommersiell skala”, som vissa påstått.

Så… Fine! Låt dem försöka.

Jag tror inte att vi kommer att märka någon skillnad. De problem som kan uppstå är inte omedelbart synliga. Jag kommer att fortsätta kommunicera likadant som jag gjorde förut. Precis som resten av Sveriges befolkning.

Men så var det det där med självcensur. Bara möjligheten att FRA läser din kommunikation kan få dig att undermedvetet begränsa din egen kommunikation. Och vad händer med s.k. “whistleblowers” – som avslöjar oegentligheter i statlig verksamhet? Kommer de våga komma fram nu?

De problem FRA-lagen kan orsaka är inte uppenbara. Det går inte att visa konkreta exempel, eftersom de av sin natur blir undangömda. Det är det som är faran.