Ajdå. Det var inte länge man fick vara lite nöjd. Tillbaka till gnället.

Oscar Swartz skriver lite intressant om ACTA och Lissabonfördraget (EU:s nya fördrag, som bestämmer procedurerna där nere). Det riktigt intressanta kommer dock i en kommentar från Lars Holmgren:

ACTA är ett handelsavtal, då utser rådet förhandlare och rådet beslutar. Enligt Lissabonfördraget artikel 216 år avtalen bindande för medlemsstaterna. Artikel 218 säger att rådet ska efter rekommendation fråm förhandlaren ta besluta om avtalet.

Sedan ska enligt samma artikel parlamentet endera godkänna eller höras beroende på vilken typ av avtal det rör sig om. Gissningsvis ligger ACTA inom vad man kallar det ordinarie lagstiftningsförfarande och då krävs parlamentets godkännande av avtalet. Men det lär väl finnas sätt att komma runt det i lissabonavtalet finns t.ex undantag för brådskande ärenden etc.

Stämmer detta är det ju katastrof! Återigen är vi i en situation där EU:s enda folkvalda församling – parlamentet – inte har någon insyn i eller möjlighet att påverka processen. Deras enda möjligheter kommer att vara att acceptera avtalet eller att förkasta det helt. Är det verkligen meningen att parlamentet och kommissionen ska motarbeta varandra? Vore det inte rimligt att ge parlamentet möjlighet att påverka, så att man kan få fram ett godtagbart avtal?

Det kanske inte är helt lätt när inte ens kommissionen får se alla (planerade) delar av avtalet än…