Datorerna tänker ju fort, rätt och bra
och ger våra hjärnor all hjälp de vill ha.

Men plötsligt, på något förunderligt vis,
blir datorn i stället en jättepolis.

Dess hjärna har blivit identisk med statens,
dess tankar fientliga som byråkratens.

Den hatar tillbaks om du hatar den.
Den tyr sig till husse som matar den.

Datorerna är byråkraternas hundar
som snokar, bevakar och aldrig blundar.

Så trots att datorerna tänker så rätt
så tänker de fel, på nåt underligt sätt.

De matas som hundar av hundarnas herrar
med herrarnas fel, som de blixtsnabbt förvärrar.

De tänker som herrar, kristallklart och kallt.
Sån herre, sån hund. Och det värsta av allt:

Hur storvulna planer de än mäktar välva
ifrågasätter de aldrig sig själva.

Den är ju så klockren! I framtiden kommer hela min debatteknik i övervakningsfrågor att gå ut på att citera denna dikt. Om och om igen. :D

Jag tror inte att vi kommer att märka någon skillnad. De problem som kan uppstå är inte omedelbart synliga. Jag kommer att fortsätta kommunicera likadant som jag gjorde förut. Precis som resten av Sveriges befolkning.

Men så var det det där med självcensur. Bara möjligheten att FRA läser din kommunikation kan få dig att undermedvetet begränsa din egen kommunikation. Och vad händer med s.k. “whistleblowers” – som avslöjar oegentligheter i statlig verksamhet? Kommer de våga komma fram nu?

De problem FRA-lagen kan orsaka är inte uppenbara. Det går inte att visa konkreta exempel, eftersom de av sin natur blir undangömda. Det är det som är faran.